Vår skog växer varje år och till det behövs vatten och värme, solljus och en process som heter fotosyntes. Fotosyntesen fångar upp koldioxid i luften och med hjälp av solljuset spjälkas koldioxiden i en kolatom och två syreatomer. Kolatomerna bildar kolhydrater som i sin tur transporteras runt i trädet som näring och gör så trädet växer och frodas. Syret far ut i atmosfären. Fotosyntesens raka motsats eller antites, är kolförbränning. Vid förbränningen frigörs kolatomen och reagerar med syre och bildar koldioxid. Som restprodukt bildas energi. Koldioxid som gas har en egenskap att den släpper igenom solljus som träffar jorden men det varma, infraröda ljuset reflekteras av molnen så att vår atmosfär värms upp. Ett naturligt tillstånd vore att fotosyntesen och förbränning balanserade varandra ungefär som människans andetag.
Vi har försatt oss själva i ett mycket ogynnsamt läge i och med att vi förbränner mängder med underjordiskt, fossilerat kol ovan jord för att tillfredsställa vårt samhälles energibehov. Ett kol som egentligen skulle ha varit inbäddad i berggrunden väl skyddat från förbränning och omvandling till koldioxid. Detta innebär att vår livsmiljö värms upp på grund av att när det fossiliserade kolet förbränns bildas koldioxid rakt in i kolcykeln och koldioxidöverskottet förstärker växthuseffekten med allvarliga konsekvenser för vår livsmiljö.
Vad kan göras för att dämpa dessa skeenden? Ett sätt är att försöka binda upp kol utan förbränning och lagra det över tid så att kolet tas ur kolcykeln. Till detta kan man använda den svenska skogen genom att se till så att skogen varje år växer så bra som möjligt. Visste du att en kubikmeter trä innehåller 730 kg kol?
Det träet kan vi använda som nyttigheter från vår skog exempelvis som plankor, bräder mm och lagra in dessa i byggnader upp till hundratals år och samtidigt se till att hämta energi ur kolets naturliga kretslopp. Givetvis är detta inte hela lösningen men kanske är det en liten del av den. I den klimatdebatt som förs nu ska skogens potential som kollager tas tillvara och skötas på bästa sätt. Att det uppenbara självklara, lämna kvar det fossila kolet i berggrunden, måste samtidigt göras. Detta kommer att kräva mycket stora insatser av oss och kommande generationer men lyfter vi oss och ser helheten kan vi uthålligt hålla rätt kurs för vår livsmiljö ska bestå. Då kanske de mörka molnen över den svenska skogen blåser iväg och den svenska skogen, som förr i världen kallades ”fattigmanströjan”, skyddar och värmer folket som skogen alltid gjort.